|
|
|
En proxy för protokollet HTTP, hypertext transport protocol, ska följa ett given uppsättning kommandon som finns specificerade i protokollets standarddokument. För att använda en webb-proxy får man konfigurera om sin webb-läsare, så att alla beställningar på webb-dokument, bilder och andra objekt går till proxy-servern oavsett adress. Ibland kan man konfigurera så att adresser på det interna nätet går direkt medan alla andra beställningar går till proxy-servern.
Proxy-servern, som är en del av brandväggen, är ansluten till minst två nätverk. Servern tar emot beställningen på ett interface som är anslutet till det interna nätverket. Därefter beställer den dokumenten på ett annat nätverksinterface, anslutet till det externa nätet. Ur teknisk synpunkt är det två skilda TCP/IP-sessioner som utförs på två olika nätverk.
I många proxy-servrar för webb-protokollet http kan man filtrera. Denna filtrering är inte på nätverksnivå, som i en router, utan på en applikationsnivå. I proxy-filtret kan man således stänga av åtkomst till olika webbadresser, som man inte vill att användare på det interna nätverket ska nå.
Man kan också stänga av vissa typer av webb-objekt, till exempel ljudfiler, videofilmer och programfiler. Det används ofta för att stoppa den typ av objekt som kan smitta det interna nätverket med virus.
Proxy-servern kan också vara modulär så att man kan utöka den med olika typer av filter. En vanlig typ av filter är anti-virus-filter som gör en viruskontroll på alla filer. Det kan också vara anti-porr-filter, anti-reklam-filter eller någon annan typ av filter.
En webbproxy kan också användas för att koppla samman flera webbservrar, så att det utåt ser ut som en enda server. När den publika webbservern får en begäran om ett dokument i en viss katalog kan servern konfigureras så att den inte hämtar dokument från hårddisk, utan från en annan server. Användaren ser aldrig den andra servern, utan upplever dessa dokument som en del av den större webben.
