| En viktig faktor i användning av digitala signaturer är hur en publik
nyckel kan kopplas till en motsvarighet utanför den digitala världen. En nyckel för en
person måste kunna kopplas till en specifik person, andra nycklar bör kunna kopplas till
företag eller organisationer. En sådan koppling görs av en instans som intygar att en
koppling finns. En person som vill ha ett sådant intyg, ett certifikat, lämnar sin
offentliga nyckel och utfärdaren av intyget kan verifiera att en koppling finns.
Certificate Authority
En instans som utfärdar certifikat kallas certificate authority, eller kort
och gott "CA". Det kan vara en intern enhet i ett företag eller en myndighet,
eller en tjänst hos ett externt företag.
Det viktiga är att företaget som utför tjänsterna har förtroende hos användarna.
Det är inte lätt att uppnå en sådan status.
Certifierings-policy, CPS
En CA verifierar koppling mellan en publik nyckel och en fysisk eller juridisk person.
Hur verifiering sker, vilka rutiner man har och hur man hanterar nycklar beskrivs i en
certifieringsrutin, eller på engelska "certificate policy statement",
"cps". Det här är ett mycket viktigt dokument när det gäller att
avgöra värdet av en CAs tjänster.
En CA kan ha flera olika typer av certifiering, som har olika värde. En typ av
certifiering kan intyga koppling mellan en specifik e-postadress och en nyckel, vilket
inte har samma vikt som den certifiering som intygar koppling mellan en fysisk person (som
visat ID) och en nyckel.
En typ av tjänst är utfärdande av certifikat för webbservrar, certifikat som
intygar att en nyckel som en viss server använder verkligen hör till den servern och
till ett speciellt företag. Nyckeln används sedan för att upprätta säker
webbkommunikation med protokollet SSL (https).
Certifikat med standardformat
Själva intyget som utfärdas av en CA innehåller ett par olika uppgifter. Eftersom
det är fråga om en elektronisk handling är den väl specificerad och standardiserad.
Standarden som används oftast idag definieras av ISO-standarden X.509v3. Det finns dock
andra format, både på Internet och i andra sammanhang.
Uppgifterna omfattar namn och adressuppgifter och andra nödvändiga administrativa
data. Till detta läggs den publika nyckeln som tillhör användaren. CAn uppger egna
administrativa data, bland annat hur man kan nå CA för kontroll av intyget, hur länge
intyget är giltigt och pekare till webbservrar.
Allt detta signeras sedan med CAs eget nyckelpar. Resultatet utgör ett certifikat som
man kan sprida fritt för att koppla en nyckel till en fysisk eller juridisk person, både
företaget och funktion eller tjänsteman hos juridisk person.
Certifikatet är basen, själva kopplingen, mellan ett nyckelpar som kan användas för
säker e-post, kryptering eller identifiering och ett juridiskt objekt. Därför är
certifikatets värde väldigt viktigt. Mottagaren av ett certifikat måste fråga sig om
han eller hon har förtroende för den utfärdande CAns tjänster innan man accepterar
användning av den publika nyckeln i certifikatet för kommunikation.
En del av en kedja
En användares certifikat är utfärdat av en CA som med sin egen nyckel signerat
själva certifikatet. Då har mottagaren en metod avgöra att det är rätt nyckel man
erhållit. För att kunna avgöra detta, måste mottagaren fråga sig om CAns nyckel är
den rätta - har signering utförts med CA-tjänstens privata nyckel? Även CA har ett
certifikat, utfärdat antingen av CA själv, ett självsignerat certifikat, eller av annan
CA-tjänst.
På det här sättet byggs CA-kedjor upp. Någonstans måste en mottagare av certifikat
för en användare hitta en stark länk, ett certifikat utfärdat av en CA-tjänst man
litar på.
Interna och externa CA
CA kan vara en intern funktion i ett företag. Banker kan till exempel ha en egen
CA-tjänst för signering av nycklar tillhörande kunder som vill använda
Internet-tjänster. Ett företag kan utfärda certifikat för nycklar anställda ska
använda i tjänsten.
CA kan också skapas av branschorganisationer eller myndigheter. Tullverket är en egen
CA för hanteringen av elektroniska tullhandlingar.
Som tredje alternativ kan man anlita en extern CA, ett företag med
certifieringstjänster. Det används främst för webbservercertifikat (för
SSL-kryptering), men också för S/MIME-certifikat (för e-post).
Stora CA-företag är Verisign/RSA och Thawte. I Sverige bygger Posten upp CA-tjänster
i kombination med smarta kort, kort som samtidigt fungerar som ID-kort. Telia har lanserat
servercertifikat-tjänster.
Teorin låter bra, men i praktiken är det mer komplicerat
I teorin låter det här hemskt bra. I början av en sådan här kedja skulle man kunna
ha en förtroendefull instans i ett land, till exempel staten. Staten utfärdar sedan
certifikat för CA som utfärdar certifikat för användare.
Problemet är tiden det tar att kontrollera alla certifikat och signeringar. De är
utförda med stark kryptering. Att få tillgång till certifikat över nätet tar också
tid. Vid en omfattande EDI-transaktion kanske man har tid.
När det är fråga om nättransaktioner som ska utföras på kort tid har man inte tid
att utföra en sådan omfattande kontroll. Kontrollen tar längre tid än hela den tid man
har på sig att utföra hela transaktionen.
Även om man löser problemet med tiden så hamnar man i nästa fälla, vilket är
omfattningen. Om varje transaktion ska kontrolleras i flera led, så blir det till slut
väldigt många accesser. Tänk dig ett nationellt system som används för flera olika
tillämpningar, från banktransaktioner till nättransaktioner. Väntetiden för att komma
åt kontrollservrarna skulle bli olidlig. Ungefär som den tid man får vänta i affären
om man handlar med kreditkort dagarna före jul.
Därför är det svårt att tro att ett enda nationellt system skulle fungera. Ingen
har ett sådant system i funktion och att satsa på ett sådant utan praktisk erfarenhet
verkar väldigt riskabelt.
Än mindre är det troligt att ett sammanhängande internationellt CA-system, en PKI,
tas i bruk. Det lär bli många parallella system av olika karaktär och med olika
applikationsområden.
Därför växer nu flera olika CA-system upp. De fungerar tillsammans, men i olika
tillämpningsområden och i olika nischer.
Mer om sådana här system står att finna i nästa kapitel, som handlar om PKI,
infrastrukturen för hantering av offentliga nycklar. |